Myndigheten för europeiska politiska partier och
europeiska politiska stiftelser

Donationer och bidrag

Myndigheten för europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser (myndigheten) strävar efter att ge europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser icke uttömmande vägledning på grundval av erfarenheterna i samband med de senaste årens praktiska tillämpning av förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 (förordningen). Myndighetens vägledning påverkar inte den direkt bindande karaktären hos förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014. Denna vägledning kommer dessutom att fortsätta att anpassas i takt med att erfarenheten ökar och/eller regelverket ändras.

Former av donationer och bidrag

  • Enligt artikel 2.7 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 omfattar definitionen av "donation" inte bara direkta utbetalningar i kontanter utan även indirekta betalningar genom "alla övriga transaktioner som medför en ekonomisk fördel för ett europeiskt politiskt parti eller en europeisk politisk stiftelse, med undantag för bidrag från medlemmar". Detta kan inbegripa transaktioner mellan tredje parter som befriar ett europeiskt politiskt parti eller en europeisk politisk stiftelse från stöd som annars skulle ha tillhandahållits av det europeiska politiska partiet eller den europeiska politiska stiftelsen.
  • Rabatterade priser: I enlighet med artikel 2.7 och 2.8 i förordningen utgör varor, tjänster (inbegripet lån) eller arbeten som tillhandahålls under marknadsvärde en donation eller, om de tillhandahålls av en enligt förordningen erkänd medlem, ett bidrag. I sådana fall gäller de anmälnings- och begränsningsregler för donationer och bidrag som fastställs särskilt i artikel 20 i förordningen.

  • Det är dock inte alla rabatter som utgör donationer eller bidrag i den mening som avses i förordningen. Därför måste rabattens omfattning och räckvidd bedömas. För att avgöra om tillhandahållandet av varor, tjänster och arbeten till ett rabatterat pris måste betraktas som en donation eller ett bidrag bör man närmare bestämt beakta

    • huruvida rabatten gynnar det europeiska politiska partiet eller den europeiska politiska stiftelsen specifikt eller mer än andra (vilket skulle tyda på en donation eller ett bidrag) i stället för att på samma sätt gynna en grupp potentiella kunder som definierats på förhand på grundval av objektiva kriterier, t.ex. en rabatt som ges till alla icke-statliga organisationer, och under alla omständigheter

    • huruvida rabatten strider mot allmänt erkända marknadsprinciper t.ex. genom att en vara eller tjänst tillhandahålls under självkostnadspris (vilket skulle tyda på en donation eller ett bidrag).

Faktisk givare

  • Vid bedömningen av huruvida en donation är laglig enligt artikel 20 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 måste myndigheten kontrollera och fastställa givarens exakta identitet om mer än en person eller enhet är inblandade i att bevilja donationen.

  • Det kan till exempel handla om en situation där en rättslig enhet inom en koncern är i direkt kontakt med ett europeiskt politiskt parti eller en europeisk politisk stiftelse angående donationen, medan det är en annan enhet inom samma koncern som i slutändan verkställer betalningen.

  • I en sådan situation förlitar myndigheten sig på begreppet "faktisk givare", dvs. den gör en bedömning av var i koncernen betalningen faktiskt kommer från. Då tittar myndigheten bland annat på följande:

    • Vilken enhet var direkt involverad i att skapa den rättsliga grunden för betalningen (till exempel den som förhandlade fram sponsringsavtalet)?

    • Hade denna enhet rätt att själv göra en skönsmässig bedömning i fråga om avtalets innehåll och betalningsvillkoren?

    • Vilken roll och vilket ansvar hade den andra berörda enheten? Agerade den endast som betaltjänstleverantör eller hade den också en ansvarsfull roll i det underliggande avtalet?
  • Under alla omständigheter får ingen av de personer eller enheter som är involverade i donationen (vare sig de är initiativtagare eller betalare) befinna sig i en situation som är förbjuden enligt artikel 20.5 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014.

Ursprung av donationer - "Känn din givare"

  • Betalningar utanför EU: Europeiska unionens tribunal har klargjort att partier som är etablerade utanför EU inte kan betraktas som politiska partier i den mening som avses i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 eftersom de inte består av unionsmedborgare (dom av den 25 november 2020 i mål T-107/19, ACRE mot parlamentet), och att de därför inte kan lämna bidrag. Ett förbud mot donationer från offentliga myndigheter, privata enheter eller enskilda personer från ett tredjeland fastställs i artikel 20 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014.
  • Det är inte tillåtet att ta emot betalningar från till exempel

    • offentliga myndigheter eller enheter som offentliga myndigheter utövar ett avgörande inflytande över (förbjudet enligt artikel 20.5 c i förordningen och beivras vid överträdelse), eller

    • källor i tredjeländer (förbjudet enligt artikel 20.5 d i förordningen och beivras vid överträdelse). Innan europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser godtar en donation uppmuntras de därför att skaffa exakt och trovärdig information om givaren, särskilt om
    • givarens bosättningsland eller säte, och
    • vem som utövar kontrollen över givaren om det är en juridisk person (t.ex. genom stiftelseurkund eller stadgar).
  • Denna information bör anges i myndighetens tillhörande anmälningsmall och, vid donationer på över 12 000 euro, i den omedelbara anmälan.

Donationer – vilket år ska de hänföras till?

  • Donationer som tagits emot av europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser under år N+1 får endast under mycket speciella omständigheter hänföras till år N.
  • För att myndigheten ska godkänna att donationen hänförs till år N måste de europeiska politiska partierna och europeiska politiska stiftelserna inkomma med dokumentation som styrker att åtagandet om att betala donationen gjorts av givaren före år N+1 och att det fanns ett verkställbart avtal om att donationen skulle betalas år N.
  • Dokumentationen måste skickas till myndigheten redan under år N även om betalningen från givaren ännu inte tagits emot. Sådan dokumentation kan t.ex. vara ett donationsavtal eller bakomliggande kontraktsvillkor, ett ensidigt åtagande, en betalningsorder, ett betalningsmeddelande, t.ex. via brev eller e-post, eller en faktura.

Enskilda donationer

  • Enligt artikel 20.4 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 ska europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser omedelbart rapportera alla "enskilda donationer" som överstiger 12 000 euro till myndigheten.

  • Myndigheten gör en bedömning från fall till fall av huruvida flera separata betalningar från en och samma givare också kan betraktas som en "enskild donation".

    • Så kan bli fallet till exempel när det finns ett förhandsavtal med givaren om en enskild donation, men där betalningen gjorts i flera trancher.

    • id separata spontana betalningar från samma givare betraktar myndigheten dem vanligtvis inte som en "enskild donation" som kräver omedelbar anmälan även då de sammanlagda beloppen överstiger 12 000 euro. Detta påverkar dock inte de regelbundna rapporteringskraven i samband med årsredovisningen.

Anmälningskrav före valet

  • Enligt artikel 20.3 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 ska "[d]onationer till europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser som görs inom sex månader före valet till Europaparlamentet [...] skriftligen anmälas till myndigheten veckovis i enlighet med punkt 2".

    • Dessa skärpta anmälningskrav gör att myndigheten fortlöpande kan kontrollera att donationsbegränsningarna enligt artikel 20 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 följs och kontinuerligt uppdatera de uppgifter om donationer som måste offentliggöras enligt artikel 32 i den förordningen.
    • Vilken period gäller det? Nästa val till Europaparlamentet hålls den 6-9 juni 2024. Sexmånadersperioden enligt artikel 20.3 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 inleddes därför den 6 december 2023 och pågår till och med 5 juni 2024.
  • Vad betyder det i praktiken? De skärpta anmälningskraven under de sista sex månaderna före valet gäller både europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser, som varje vecka måste underrätta myndigheten om alla donationer som de tar emot oavsett art och storlek.

    • "Donationer": Det skärpta anmälningskravet gäller alla donationer, inte bara sådana som överstiger 12 000 euro. Med tanke på den vida definitionen i artikel 2.7 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 har myndigheten på sin webbplats lagt upp särskild vägledning om hur termen donationer ska tolkas (se ovan).
    • "Som görs": Under de sista sex månaderna före valet gäller att alla donationer som görs måste anmälas veckovis till myndigheten. Det innebär att europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser måste underrätta myndigheten oavsett om donationerna senare lämnas tillbaka till givaren enligt artikel 20.6 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014. Notera också att en sådan tidig anmälan inte fritar europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser från deras kompletterande skyldighet att på eget initiativ kontrollera och återlämna en donation som inte är tillåten enligt förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014. Då måste de lämna tillbaka donationen inom 30 dagar enligt artikel 20.6 i den förordningen. Om en donation lämnas tillbaka i efterhand måste myndigheten dessutom underrättas om detta så att den kan ta hänsyn till det när den kontrollerar att reglerna följs och korrigera uppgifterna om mottagna donationer på sin webbplats.
    • "Veckovis": För att minska pappersarbetet för europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser utgår myndigheten från att ingen donation har tagits emot under en viss vecka om den inte har fått någon anmälan om detta den första arbetsdagen under nästföljande vecka. Myndigheten kan dock komma att göra kontroller.
  • Om en donation inte anmäls i tid enligt artikel 20.3 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 utdömer myndigheten sanktioner enligt artikel 27.2 a iii. Först måste den dock ge möjlighet till korrigerande åtgärder enligt artikel 29.