Donationer och bidrag

· Betalningar utanför EU: Europeiska unionens tribunal har klargjort att partier som är etablerade utanför EU inte kan betraktas som politiska partier i den mening som avses i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 eftersom de inte består av unionsmedborgare (dom av den 25 november 2020 i mål T-107/19, ACRE mot parlamentet), och att de därför inte kan lämna bidrag. Ett förbud mot donationer från offentliga myndigheter, privata enheter eller enskilda personer från ett tredjeland fastställs i artikel 20 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014.

· Betalningar som mottagits av europeiska politiska partier måste därför återbetalas omedelbart i enlighet med artikel 20.6 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014. I annat fall måste myndigheten överväga att ålägga den sanktion som föreskrivs i artikel 27.2 i i förordningen.

· Enligt artikel 2.7 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 omfattar definitionen av "donation" inte bara direkta utbetalningar i kontanter utan även indirekta betalningar genom "alla övriga transaktioner som medför en ekonomisk fördel för ett europeiskt politiskt parti eller en europeisk politisk stiftelse, med undantag för bidrag från medlemmar". Detta kan inbegripa transaktioner mellan tredje parter som befriar ett europeiskt politiskt parti eller en europeisk politisk stiftelse från stöd som annars skulle ha tillhandahållits av det europeiska politiska partiet eller den europeiska politiska stiftelsen.

• Donationer som anmälts till myndigheten i enlighet med artikel 20.4 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 och som tagits emot av europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser under år N+1 får endast under mycket speciella omständigheter hänföras till år N.
• För att myndigheten ska godkänna att donationen hänförs till år N måste de europeiska politiska partierna och europeiska politiska stiftelserna inkomma med dokumentation som styrker att åtagandet om att betala donationen gjorts av donatorn före år N+1 och att det fanns ett verkställbart avtal om att donationen skulle betalas år N.
• För att myndigheten ska godkänna att donationen hänförs till år N måste de europeiska politiska partierna och europeiska politiska stiftelserna inkomma med dokumentation som styrker att åtagandet om att betala donationen gjorts av donatorn före år N+1 och att det fanns ett verkställbart avtal om att donationen skulle betalas år N.

• Enligt artikel 20.4 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 ska europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser omedelbart rapportera alla "enskilda donationer" som överstiger 12 000 euro till myndigheten.


• Myndigheten gör en bedömning från fall till fall av huruvida flera separata betalningar från en och samma givare också kan betraktas som en "enskild donation".
  
  
  • Så kan bli fallet till exempel när det finns ett förhandsavtal med givaren om en enskild donation, men där betalningen gjorts i flera trancher.
  
  
  • Vid separata spontana betalningar från samma givare betraktar myndigheten dem vanligtvis inte som en "enskild donation" som kräver omedelbar anmälan även då de sammanlagda beloppen överstiger 12 000 euro. Detta påverkar dock inte de regelbundna rapporteringskraven i samband med årsredovisningen.

• Vid bedömningen av huruvida en donation är laglig enligt artikel 20 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 måste myndigheten kontrollera och fastställa givarens exakta identitet om mer än en person eller enhet är inblandade i att bevilja donationen.


• Det kan till exempel hända i en situation där en juridisk person inom en företagskoncern står i direkt kontakt med det europeiska politiska partiet eller den europeiska politiska stiftelsen i fråga angående donationen, medan det är en annan enhet inom samma företagskoncern som i slutändan gör betalningen.li>
  
• Det kan till exempel hända i en situation där en juridisk person inom en företagskoncern står i direkt kontakt med det europeiska politiska partiet eller den europeiska politiska stiftelsen i fråga angående donationen, medan det är en annan enhet inom samma företagskoncern som i slutändan gör betalningen.
  
  
  • Vilken enhet var direkt involverad i att skapa den rättsliga grunden för betalningen (till exempel den som förhandlade fram sponsringsavtalet)?
  
  
  • Hade denna enhet rätt att själv göra en skönsmässig bedömning i fråga om avtalets innehåll och betalningsvillkoren?
  
  
  • Vilken roll och vilket ansvar hade den andra berörda enheten? Agerade den endast som betaltjänstleverantör eller hade den också en ansvarsfull roll i det underliggande avtalet?

• Under alla omständigheter får ingen av de personer eller enheter som är involverade i donationen (vare sig de är initiativtagare eller betalare) befinna sig i en situation som är förbjuden enligt artikel 20.5 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014.

• Det är inte tillåtet att ta emot betalningar från till exempel
  
  
  • offentliga myndigheter eller enheter som offentliga myndigheter utövar ett avgörande inflytande över (förbjudet enligt artikel 20.5 c i förordningen och beivras vid överträdelse) eller
  
  
  • källor i tredjeländer (förbjudet enligt artikel 20.5 d i förordningen och beivras vid överträdelse).

• Innan europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser godtar en donation uppmanas de därför att skaffa exakt och trovärdig information om givaren, särskilt
  
  
  • om dennes bosättningsland eller säte.
  
  
  • Är givaren en juridisk person är det dessutom viktigt att ta reda på vem som utövar kontrollen över den (t.ex. genom stiftelseurkund eller stadgar).

• Denna information bör anges i myndighetens tillhörande anmälningsmall och, vid donationer på över 12 000 euro, i den omedelbara anmälan.

• I enlighet med artikel 2.7 och 2.8 i förordningen utgör tillhandahållande av varor, tjänster (inbegripet lån) eller arbeten till ett pris som understiger marknadsvärdet en donation eller, om tillhandahållandet sker genom en medlem som är erkänd som sådan av förordningen, ett bidrag. Om och i den mån detta är fallet gäller de anmälnings- och begränsningsregler för donationer och bidrag som fastställs särskilt i artikel 20 i förordningen.. li>
  
• Alla rabatter utgör dock inte donationer eller bidrag i den mening som avses i förordningen: i detta avseende måste rabattens omfattning och räckvidd bedömas. För att avgöra om tillhandahållandet av varor, tjänster och arbeten till ett rabatterat pris måste betraktas som en donation eller ett bidrag bör man närmare bestämt beakta:
  
  
  • huruvida rabatten gynnar det europeiska politiska partiet eller den europeiska politiska stiftelsen specifikt, eller mer än andra (vilket skulle vara kännetecknande för en donation eller ett bidrag), i stället för att på samma sätt gynna en grupp potentiella kunder som definierats på förhand på grundval av objektiva kriterier (t.ex. en rabatt som ges till alla "icke-statliga organisationer") och under alla omständigheter,
  
  
  • huruvida rabatten strider mot allmänt erkända marknadsprinciper (t.ex. tillhandahållande av en vara eller tjänst under självkostnadspris) (vilket skulle vara kännetecknande för en donation eller ett bidrag).