Europeisk handlingsplan för kampanjer

Artikel 21 i förordningen är endast tillämplig på europeiska politiska partier, inte på europeiska politiska stiftelser.

Förbudet i artikel 22 i förordningen mot att direkt eller indirekt finansiera andra politiska partier eller kandidater förblir tillämpligt vid sidan av artikel 21 i förordningen. Myndigheten påminner om kriterierna för bedömning av efterlevnaden av artikel 22 enligt vad som anges ovan.

Samtidigt uppmanar artikel 21 i förordningen Europeiska politiska partier att driva sina egna kampanjer i samband med val till Europaparlamentet. Kampanjerna måste stämma överens med unionens värderingar och de kompletterar deras medlemspartiers kampanjer men är åtskilda från dem.

Detta gäller också om toppkandidaten för ett europeiskt politiskt parti samtidigt är kandidat i valet till Europaparlamentet i en viss EU-medlemsstat. Av detta följer att de europeiska politiska partierna har rätt att bidra finansiellt till kampanjer inom ramen för val till Europaparlamentet, inbegripet om ett europeiskt politiskt partis toppkandidat samtidigt finns upptagen på en medlemsstats röstlängd, förutsatt att de iakttar artikel 22.1 i förordningen såsom närmare specificeras ovan.

I ljuset av detta påminner myndigheten om följande fem vägledande principer för europeiska politiska partiers kampanjer i samband med val till Europaparlamentet (som utarbetats tillsammans med Europaparlamentets generaldirektorat för ekonomi år 2018):

• Omfattning - transnationell (dvs. omfattar flera medlemsstater).
• Innehåll - huvudsaklig fokus på europeiska frågor.
• Ägarskap - det europeiska politiska partiets ansvar.
• Upphovsmannaskap - synlighet för det europeiska politiska partiet.
• Efterlevnad av nationell lagstiftning.

För att underlätta den praktiska tillämpningen av dessa vägledande principer och för att införa efterlevnadskontrollen i ett tidigt skede utvecklade myndigheten den europeiska handlingsplanen för kampanjer (E-CAP) för att bistå de europeiska politiska partierna med att planera sina kampanjer med beaktande av tillämpliga bestämmelser och principer. Viktiga faktorer för att minska riskerna för efterlevnaden är till exempel deltagandet i en toppkandidats verksamhet och den distinkta synligheten för det europeiska politiska partiet.

Trots att det kan föras diskussioner med nationella myndigheter om europeisk kampanjverksamhet, påverkas myndighetens bedömning enligt artikel 22.1 i förordningen inte av nationella myndigheters bedömningar vad gäller nationella partier eller kandidater, t.ex. genom vilken europeiska politiska partiers medfinansiering av gemensamma åtgärder enligt nationell lagstiftning om finansiering av politiska partier kan anses utgöra intäkter för motsvarande partier eller kandidater. Myndigheten är i förekommande fall i kontakt med medlemsstaten för att möjliggöra en samordnad tillämpning av förordningen och nationell rätt som de två kompletterande nivåerna av regelverket.

Enligt förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 (nedan kallad förordningen) är det inte i sig förbjudet att anlita influerare som kampanjverktyg. Myndigheten vill dock framhålla den allmänna principen att verksamhet som europeiska politiska partier har lagt ut på en utomstående part inte får strida mot de regler som gäller för partierna själva. Influerare eller andra tjänsteleverantörer som har ingått ett avtalsförhållande med ett europeiskt politiskt parti agerar alltså som om de vore det europeiska politiska partiet.

Det innebär framför allt att det europeiska politiska partiet bör uppmärksamma influeraren på följande:

• Kravet att under hela valkampanjen verka i enlighet med unionens värden och tillämpliga bestämmelser, även nationella sådana (se E-CAP-skrivelsen av den 25 maj 2023 ovan). Det innebär framför allt att nationell medierätt och (tills den nya EU-förordningen om politisk reklam träder i kraft) nationella bestämmelser om politisk reklam måste följas.

• Kravet att under hela valkampanjen avstå från att bryta mot reglerna om skydd av personuppgifter, även mot bakgrund av artikel 10a i förordningen. Det innebär framför allt att deepfakes eller andra former av stulna personuppgifter inte får visas eller omnämnas.

• I tillämpliga fall gäller finansieringsförbuden enligt artikel 22.1 i förordningen och riskminskningsprinciperna för gemensam verksamhet (se E-CAP-skrivelsen och allmän vägledning ovan). Det innebär framför allt att utomstående parter kan finansieras av ett europeiskt politiskt parti för att bedriva verksamhet om influerare endast på villkor att detta inte utgör indirekt finansiering av ett annat parti, i synnerhet ett nationellt.

• Förbuden och skyldigheterna i fråga om donationer enligt artikel 20 i förordningen gäller också, särskilt i fall då tjänster tillhandahålls gratis eller, beroende på omständigheterna, under marknadspris (se vägledning om rabatterade priser här https://www.appf.europa.eu/appf/sv/guidance/donations-and-contributions).

Enligt förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 är det i sig inte förbjudet att bedriva gemensamma europeiska kampanjer som involverar olika europeiska politiska partier, men man får inte sammanblanda finansieringen, identiteterna och beslutsprocesserna för de olika berörda europeiska politiska partierna. Mer konkret gäller följande begränsningar i samband med gemensamma kampanjer för europeiska politiska partier:

Finansieringen av verksamheten i detta sammanhang ska analyseras i enlighet med artikel 22.1 i förordningen.

Myndigheten kommer därför, när det gäller gemensam verksamhet med partier på nationell nivå, att bedöma om ett europeiskt politiskt parti direkt eller indirekt har finansierat ett annat europeiskt politiskt parti. Indirekt finansiering bedöms utifrån följande kriterier, som förklaras närmare ovan:

• Konstant synlighet för vart och ett av de berörda europeiska politiska partierna.
  
• Nivån av egenansvar för verksamheten i vart och ett av de berörda europeiska politiska partierna.
  
• Medfinansieringsandelen måste vara realistisk i förhållande till den allmänna involveringen av vart och ett av de berörda europeiska politiska partierna.
  

Kampanjer i samband med val till Europaparlamentet som beskrivs i artikel 21.1 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 och som är en form av deltagande i val till Europaparlamentet i enlighet med artikel 3.1 d i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 genomförs av europeiska politiska partier, inte av samarbetsplattformar som döljer eller åsidosätter dem. Detta innebär också att de styrande organen för ett europeiskt politiskt parti inte kan binda sig att, i kampanjstrategisyfte eller för att genomföra kampanjverksamhet, styras av det andra europeiska politiska partiets styrande organ eller av beslutsstrukturer utanför något av de europeiska politiska partierna. De lagstadgade beslutsförfarandena måste förbli åtskilda, och det får inte förekomma någon generell delegering av (kampanjmässigt) beslutsfattande från den ena parten till den andra eller till en extern plattform.

Följaktligen fortsätter myndighetens anvisningar till den europeiska handlingsplanen för kampanjen (European Campaign Action Plan, "E-CAP") (se ovan) och kontrollen av deltagandet i val till Europaparlamentet att tillämpas separat. Det är dessutom viktigt att visa att vart och ett av de europeiska politiska partier som deltar i gemensamma kampanjer åtnjuter tillräcklig beslutsautonomi.

Denna information påverkar inte den bedömning som Europaparlamentets utanordnare gör inom ramen för sitt ansvarsområde.

När det gäller vilken rätt som ska tillämpas på finansieringen av de EU-valkampanjer som europeiska politiska partier bedriver på nationell nivå, regleras dessa partier av förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 och, i de fall då ett ämne inte regleras av förordningen eller endast delvis regleras av den, av nationell rätt i den medlemsstat där partiet har sitt säte eller, i fråga om verksamhet, i den medlemsstat där verksamheten äger rum (artikel 14.1 och 2 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014).

När det gäller de bestämmelser i förordningen som övervakas av myndigheten i fråga om europeiska politiska partier:

• kan europeiska politiska partier som är registrerade av myndigheten inte betraktas som "utländska" enheter i någon medlemsstat eftersom de har status som europeiska juridiska personer, i enlighet med artikel 12 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014;
• I enlighet med artikel 21.1 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014, utan att det påverkar nationella valregler, har europeiska politiska partier rätt att använda sina medel för kampanjer som de själva bedriver i samband med EU-valet (se även den europeiska handlingsplanen för kampanjer, European Campaign Action Plan ovan ). Detta gäller oavsett om de har medlemspartier i någon medlemsstat som omfattas av kampanjverksamheten, eller om deras medlemspartier har kandidater på EU-valsedeln;
• I enlighet med artikel 24.1 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014, jämförd med artiklarna 20-22 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014, kontrollerar myndigheten de europeiska politiska partiernas utgifter för finansieringen av kampanjer. Eftersom förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 reglerar denna fråga har den i detta avseende företräde framför nationell rätt.

Nationella myndigheter fortsätter att ansvara för kontrollen av politiska partiers efterlevnad av nationell rätt på nationell nivå, inbegripet partier som råkar vara medlemspartier till ett europeisk politiskt parti. Det kan betyda att informationsutbyte i enlighet med artikel 28.1 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 är mycket användbart i samband med "gemensam verksamhet" (se myndighetens vägledning här) om europeiska politiska partier och politiska partier på nationell nivå samarbetar på plats.

• Oavsett de olika begränsningar som tas upp ovan och den bedömning som görs i den konkreta kampanjhandlingsplanen vill myndigheten framhålla följande riskreducerande faktorer i samband med logotyper:
  
  
  • Det europeiska politiska partiets logotyp är väl synlig.
  
  
  • Frågor av gränsöverskridande betydelse är desamma i kampanjarbetet i flera EU-länder.

• Toppkandidater enligt ovan fungerar som en tillförlitlig riskreducerande faktor endast om kandidaten nomineras av det europeiska politiska partiet som sådant, inte bara av ett medlemsparti, och bedriver kampanjarbete för det europeiska politiska partiet i EU-länderna.

• Risken för regelöverträdelser är hög om en nationell kandidat visas tillsammans med europeiska politiska partiers och nationella partiers logotyper och om den nationella logotypen och den nationella kandidaten tillsammans upptar betydligt större utrymme än det europeiska politiska partiet och dess logotyp på samma plats (varigenom det nationella partiet och den nationella kandidaten kan framstå som motorn i kampanjen och det är oklart huruvida kriteriet "kampanjansvarig" är uppfyllt).

• Att utse en toppkandidat inför EU-valet som deltar i partiets verksamhet är ett viktigt sätt för europeiska politiska partier att göra sin valkampanj verkligt europeisk. Toppkandidater minskar risken för regelöverträdelser under de europeiska politiska partiernas kampanjer och annan verksamhet, förutsatt att de presenteras som just europeiska toppkandidater och har ett politiskt projekt för hela Europeiska unionen.

• Mer om sådana här överträdelser som kan undvikas genom toppkandidater finns att läsa i artikel 22.1 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014. De europeiska politiska partiernas kampanjer inför EU-valet är gränsöverskridande. Därför finns den här riskminskningseffekten även i det EU-land där toppkandidaten samtidigt står på en nationell eller regional vallista till Europaparlamentet, förutsatt att personen presenteras som just europeisk toppkandidat och har ett politiskt projekt för hela Europeiska unionen.

• Artikel 21.1 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 innebär att toppkandidater bara kan utses av europeiska politiska partier. Det är bara det europeiska politiska parti som har utsett toppkandidaten som kan dra nytta av riskminskningseffekten, och först efter det att personen har utsetts.