Myndigheten för europeiska politiska partier och
europeiska politiska stiftelser

Förbud mot direkt och indirekt finansiering

Myndigheten för europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser (myndigheten) strävar efter att ge europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser icke uttömmande vägledning på grundval av erfarenheterna i samband med de senaste årens praktiska tillämpning av förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 (förordningen). Myndighetens vägledning påverkar inte den direkt bindande karaktären hos förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014. Denna vägledning kommer dessutom att fortsätta att anpassas i takt med att erfarenheten ökar och/eller regelverket ändras.

Allmän information

  • Indirekt finansiering föreligger när ett nationellt politiskt parti eller en kandidat erhåller en ekonomisk fördel, till exempel genom att undgå kostnader som partiet eller kandidaten borde ha burit, även om det inte sker någon direkt överföring av medel (MENL mot parlamentet, T-829/16 ADDE mot parlamentet, T-48/17).
  • För att bedöma om det finns indirekt finansiering utgår myndigheten från en rad faktorer, såsom faktorer som rör den finansierade åtgärdens innehåll, samt geografiska och tidsmässiga faktorer (se MENL mot parlamentet, T-829/16; ADDE mot parlamentet, T-48/17).
  • För att bevisa förekomsten av indirekt finansiering är det tillräckligt att stödja sig på tillräckligt konkreta, precisa och samstämmiga bevis (ACRE mot parlamentet, T-107/19).

Gemensam verksamhet

  • Gemensam verksamhet mellan europeiska politiska partier eller europeiska politiska stiftelser och partner på nationell nivå är inte i sig förbjuden enligt förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014. Framför allt kan en nationell partners kommunikation med allmänheten om europeiska politiska partiers eller stiftelsers verksamhet vara ett effektivt sätt att uppmärksamma europeisk politik och europeiska politiska frågor. Finansieringsförbuden enligt artikel 22 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 måste dock alltid respekteras.

  • Om en verksamhet arrangeras gemensamt av ett europeiskt politiskt parti och ett annat politiskt parti, särskilt ett parti på nationell nivå, kan en för stor del av finansieringen av verksamheten från det europeiska politiska partiets sida utgöra "indirekt finansiering" vilket enligt artikel 22.1 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 är förbjudet.

  • Om en verksamhet arrangeras gemensamt av en europeisk politisk stiftelse och ett politiskt parti eller en annan stiftelse kan en för stor del av finansieringen av verksamheten från det europeiska politiska partiets sida utgöra "indirekt finansiering" vilket enligt artikel 22.1 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 är förbjudet. .

  • För att bedöma om det handlar om en eventuell indirekt finansiering av ett parti eller en stiftelse på nationell nivå enligt denna bestämmelse måste ett antal faktorer beaktas, bland annat följande:

    • Konstant synlighet för det europeiska politiska partiet/den europeiska politiska stiftelsen.

    • Den nivå av egenansvar som det europeiska politiska partiet eller den europeiska politiska stiftelsen har för verksamheten jämfört med det egenansvar som partiet eller stiftelsen på nationell nivå har. För att bedöma egenansvaret är verksamhetens övergripande sammanhang, omfattning, innehåll, mål, målgrupp (er), motivation och det potentiella värdet av verksamheten för det nationella partiets framgång i nationella val av betydelse (se även MENL mot parlamentet, mål T-829/16, punkt 83ff.)

    • Den del av medfinansieringen som det europeiska politiska partiet/den europeiska politiska stiftelsen står för och som bör uppvisa ett realistiskt samband med det europeiska politiska partiets/stiftelsens samlade deltagande, jämfört med det nationella partiets deltagande i den specifika verksamheten (se även MENL mot parlamentet, T 829/16, punkt 89).
  • Om myndigheten saknar kunskap om den totala kostnaden för en gemensam verksamhet skulle den normalt sett behöva ställa fler frågor om verksamheten, eftersom det är en av de viktigaste faktorerna för att kunna bedöma efterlevnaden av artikel 22 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014. Under sådana omständigheter kan det behövas ytterligare dokumentation, såsom en inbjudan eller andra styrkande handlingar, utan att det påverkar analysen från fall till fall, vilket kan kräva ytterligare information.
  • Med tanke på att myndigheten kan begära ytterligare information om en gemensam verksamhet bör europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser ha standarddokumentation tillgänglig för var och en av sina gemensamma verksamheter, framför allt eventuella finansiella arrangemang, bilder och detaljerade program.

Kandidat

  • När det gäller kandidater krävs det enligt artikel 22.1 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 en bedömning från fall till fall av huruvida en "kandidat" tagit emot "direkt eller indirekt" finansiering från det europeiska politiska partiet.
  • Vid bedömningen av om en person ska anses vara en "kandidat" tittar man på följande kriterier:

    • Om det finns rimliga skäl att anse att personen - vid tidpunkten för en verksamhet i ett europeiskt politiskt parti i vilken personen deltar - ställer upp som kandidat i ett val, särskilt mor bakgrund av offentliga uttalanden och kandidatens utnämningsprocess i partiet och/eller medlemsstaten i fråga.

    • Tidslinjen mellan en verksamhet i vilken personen deltar och valet.
  • Personer som tidigare ställt upp på valbar plats (oavsett om de valdes in eller ej) är inte längre "kandidater" enligt artikel 22.1 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 i samband med eftervalsverksamhet, såvida de inte vid den tidpunkten ställer upp för omval eller ställer upp på en annan valbar plats, mot bakgrund av kriterierna ovan.
  • Tänk på att artikel 22.1 i förordningen kan gälla av andra skäl, även vid avsaknad av en "kandidat" vid tidpunkten för verksamheten, t.ex. om det vid en verksamhet som bekostas av ett europeiskt politiskt parti finns en (redan) vald företrädare för ett medlemsparti som ger synlighet och innehåll åt det medlemspartiet på bekostnad av det europeiska politiska partiet (se den allmänna vägledningen om gemensam verksamhet ovan).
  • Den officiella kampanjperioden är inte nödvändigtvis den enda relevanta aspekten. Frågan om en kandidat måste bedömas i enlighet med nationell lagstiftning och det som vanligtvis gäller före ett val (t.ex. primärval inom partiet). Den viktigaste måttstocken för myndigheten är huruvida man redan känner till och stödjer personens kandidatur vid tidpunkten för verksamheten, oavsett i vilken formell fas den befinner sig.
  • Om ett europeiskt politiskt parti eller en europeisk politisk stiftelse täcker resekostnaderna för en kandidat kan detta betraktas som en fördel för kandidaten, om det annars rimligen hade förväntats att kandidaten skulle ha betalat för detta genom en kampanjbudget. Ytterligare faktorer som verksamhetens omfattning och plats måste också utvärderas.

Verksamhet som bedrivs av ett europeiskt politiskt partis associerade enheter

  • Myndigheten påminner om att artikel 22.1 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 även är relevant för verksamhet som arrangeras av associerade enheter på europeisk nivå som får ekonomiskt stöd från ett europeiskt politiskt parti.

  • Enligt artikel 22.1 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 är inte gemensam verksamhet mellan ett europeiskt politiskt partis associerade enheter och medlemspartier eller deras associerade enheter förbjudet.

  • Bestämmelsen innebär dock att ett europeiskt politiskt parti måste se till att medfinansieringen i samband med gemensam verksamhet mellan ett europeiskt politiskt partis associerade enheter och medlemspartier eller deras associerade enheter, avspeglar ett antal faktorer som är kopplade till det aktuella evenemangets sammanhang och innehåll (se ovan). Följande faktorer måste särskilt beaktas:
    • Synlighet för det europeiska politiska partiet eller dess europeiska associerade enhet.
    • Den nivå av egenansvar som det europeiska politiska partiets associerade enhet har.
    • Medfinansieringen från det europeiska politiska partiets associerade enhet måste stå i proportion till dess synlighet och nivå av egenansvar jämfört med den synlighet och det egenansvar som medlemspartiet eller dess associerade enhet har.

Korrigerande åtgärder

  • Korrigerande åtgärder ger europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser möjlighet att avhjälpa vissa fall av överträdelser innan myndigheten beslutar om sanktioner och offentliggör dessa.

  • Avsikten med korrigerande åtgärder är emellertid inte göra bristande efterlevnad fritt från konsekvenser. Med undantag för rena skriv- och räknefel eller smärre misstag avhjälper därför korrigerande åtgärder endast situationen, i den mening som avses i artikel 29 i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014, om de inom en rimlig tid som myndigheten angett i det enskilda fallet
    • effektivt säkerställer försenad efterlevnad av det krav som redan skulle ha varit uppfyllt (beroende på omständigheterna i det enskilda fallet kan detta handla om betalning av ett belopp som skulle ha betalats ut eller återkrävts vid ett tidigare datum) och
    • innehåller robusta och kontrollerbara strukturella åtgärder som förhindrar framtida upprepning (beroende på omständigheterna i det enskilda fallet kan detta handla om interna pedagogiska åtgärder för personalen, upphävande av kontrakt som har lett till problemet med efterlevnaden, kommunikation till medlemspartier osv.).

  • Genomförandet av korrigerande åtgärder måste följas upp löpande. I synnerhet är det viktigt att ett krav för vilket ett europeisk politiskt parti eller en europeisk politisk stiftelse redan har vidtagit korrigerande åtgärder efterlevs konsekvent i framtiden. En liknande överträdelse som samma europeiska politiska parti eller europeiska politiska stiftelse begår igen kan nämligen inte avhjälpas en andra gång med samma korrigerande åtgärder. Avsevärt förstärkta korrigerande åtgärder förväntas av ett europeiskt politiskt parti eller en europeisk politisk stiftelse som tidigare har haft tillfälle att anpassa sina processer i samband med ett liknande efterlevnadsproblem utan att ännu ha ådragit sig sanktioner.